Fleur Fantome

“Face eating attack in Miami”

..Är Hannibal på rymmen eller läste jag rätt? Det är så absurt så jag tror inte mitt febriga jag tar in det här.

Människor är äckliga och galna, bevis #475801.

Transformation

En lyxstart på dagen: tappa upp ett bad och läsa en roman. Följt av lite jobb (12h), lite sömn och sedan en snabb visit till Stockholm imorgon för att känna och klämma på lite plagg med Julia på Torsgatan 53 och utforska Kura Cafés menu för andra gången. 

Vi glömmer en oförskämd hals som gör ont. 

Det genuina/Every single time.

Ett tips om ni är i Stockholm, Kura Café vid S:t Eriksplan. Charmiga snubbar från Nya Zealand som har öppnat stället och jobbar där, de har bott i London ett par år och är nu bosatta i Stockholm sedan ett år tillbaks (vilket minne?). Trevligt hak som ger en känsla av att vara tillbaks i London, många är engelsktalande och stammisarna får kramar och glädjefyllda hälsningar, stämningen är harmonisk och lugn. Organiskt te, nypressade juicer, och välkomposerad mat.

Drack en äpple juice med spenat och spirulina och köpte hem organiskt grönt aloe vera te. Läste en bra intervju med Jonny Johansson i en gammal DANSK Magazine och hittade en kaffe guide bok med Londons bästa ställen listade efter områden, upptäckte att alla mina favoriter och några till fanns med! 

Doft bonanza/Byredo

För första gången sedan starten hade Byredo en exklusiv utförsälning av deras produkter. Den hölls på Stockholms nation i Uppsala. Kändes som en ära att få möjligheten att närvara, var smått lyrisk och det var bättre än vad jag trodde. Priserna var pressade lägre än vad jag någonsin hade drömt om, så jag och Philip spenderade förmodligen en timme i ett litet doft paradis, lukterna skapade ett vakuum. 

Första gången jag luktade på en av deras dofter var på Liberty’s i London. Vi var lite trötta, hade prövat tusentals skor och skrattat åt lårhöga skor från en designer jag inte minns namnet på. Men så såg jag de små flaskorna uppradade vackert, och visst hade jag hört talas om Ben Gorham och läst någon artikel om Byredos öppning i Stockholm. Det var där och då jag föll pladask för doften Pulp, flytten till Sverige var nära och doften blev en association med den sista tiden innan farvälet. Jag förmådde mig inte att köpa den då jag precis köpt ett par Opening Ceremony skor och tanken på att de klossarna till skor nästintill ruinerade det lilla jag hade på kontot och skulle ta upp en del av den plats min enorma övervikt redan bestod av och de ynka 40 kg plus 10 kg handbag jag hade tillgodo aldrig skulle vara tillräckligt, fick mig att skjuta upp på ett köp som sedan skulle bli otroligt efterlängtat (nu tänker ni att en parfym väger max 500 gram). Ett senare tillfälle att få parfymen i present sa jag nej till, ibland går man igenom perioder då vissa summor känns absurda att lägga på materia. Är vissa priser verkligen skäliga?

Men nu mina vänner, fyllde jag en liten naturfärgad kasse med lite godsaker. En ny favorit på sidan av Pulp är Gypsy Water. En doft jag tyckte en annan familjemedlem skulle passa bra i så det blev två av den, dem har lyckats bra med att få dofterna att kännas både manliga och kvinnliga, vissa mer än andra, men denna kändes mer sublimt maskulint vilket jag älskar med parfymer, citrusfrukten hamnade i harmoni med en lite lätt rökig trädoft (dagen folk slutar använda sliskigheter på sin hy kommer jag fira). Parfymer är något som är så kul då de doftar olika från person till person, hur de tillsammans med din hud blir personligt trots samma flaskinnehåll. Sedan tar det sin tid, ett letande som lätt blir långdraget och egentligen är det jobbigt i längden, jag är en av de som kan få oerhörd huvudvärk av dofter, så ett sprut i fel riktning kan lätt få ödestigra konsekvenser. Överdramatiserar. Men när något som liknar perfektion får lägga sig på huden är det fint. Att försöka hitta det till andra är en aning svårt, men jag har senaste året valt ut parfymer åt min kära moder. Så jag hoppas dagens val blev rätt.  

Så nu ska hela familjen få sig en doft från Byredo i present. 

Det overkliga blev verklighet/KW & J-Z

Watch the Throne konserten går nog inte att beskriva med ord, skulle kunna göra en oändlig lista med olika känslor som köpte genom kroppen under de timmarna Kanye W och Jay-Z körde sin grej på scen. Vilket jag också kommer göra men först, helt enkelt och rakt, dem var grymma!

Upplevelser som dessa är som balsam för själen, lyckan, euforin, det är värt varenda krona för att få lägga minnen som dessa i livets bank. Det första jag sa till den fina människa som unnade mig detta vackra var att “upplevelser är nog meningen med livet”. Ibland känns det bara som att det hela är ett långt sökande och tiden ödslas på onödigheter. Men ett par minuter av viktlöshet, en uppträdande som detta gör saker bättre. Att sedan vara helt säker på att Jay-Z pekade på just mig när han jazza runt till Gold digger, att vi för en bråkdelssekund FAKTISKT fick ögonkontakt, det var galet. Det som är mer galet är att jag låter som en tretton årig tös som har sålt sin själ till sina gudar, en tjej som vet om det och ändå bastonerar ut något som låter så löjligt som detta. Men helt sanningsenligt, precis som mina sista ord blev igår innan jag somna sött mellan vita lakan på hotellrumet, jag stod två meter från scenen och vet med 99% säkerhet (som den naturvetare jag är i grund och botten) att det var mina ögon hans blick föll på, innan han gav några andra samma uppskattning och livet gick vidare. 

The golden circle var förmodligen den bästa platsen på hela konserten, att få stå och hoppa, dansa och skrika sig hes så pass nära två ikoner. Jag är tillfredsställd. 

Ibland använder vi oss av ord vi tror oss veta betydelsen av.

Tack vare teknologins framskridande, har vi mer elektronik i vårt befogande än vad vi nödvändigtvis behöver, det får oss att använda något så fint som ord mer lättvindigt och sedan klagas det över brist på kommunikation när tankekraften bakom varje formuleringar snittar på lägre än önskvärt.

Så trots att hjälpmedlen vi har till hands i dagsläget är betydligt mycket smidigare rent tidseffektivt än förr så beklagar jag mig över vår situation.

Otroligt mycket kunskap breder ut sig framför våra fötter och allt är väldigt tillgängligt för den intresserade. Ibland känns det trots omständigheterna som att våra hjärnor föruttnar istället för att slå dubbelvolter i ett berg av allmänbildning.

Ibland motverkar tillgängligheten sitt syfte. Vi tror oss veta tillräckligt, det finns ett senare nu och att skjuta upp blir lika smidigt.